Jag vill iväg fort, och det gör att det blir stressigt i kroppen och sinnet.
Lite rädd blir jag, jag vill INTE hamna där igen. Och jag vill inte att barnen ska råka ut för mer.
Allt att tänka på. Allt att komma ihåg. Allt som ska göras.
Och ändå ha ett leende till alla runt omkring, som om allt var bra.
Jag känner det, men jag vill inte. Det kryper och gör ont!
Vet inte vad men kan gissa. Ta det lugnt, varför måste du le alltid? Känner ingen som måste det, alla har vi olika humör olika tidpunkter på dygnet.
SvaraRaderaTänk på att du har bara en kropp och en hjärna.
Du.
SvaraRaderaDet finns INGEN som är perfekt eller felfri.
Ingen som är lycklig alla livets dagar!
Ta avlastning när DU känner att DU BEHÖVER!
Barnen vet mer än man tror och de känner ALLA intryck du avger.
Och de måste också lära sig att allt inte är guld och gröna skogar!
Gå inte in i väggen, för vägen tillbaka är så vansinnigt lång och krokig.
Skaffa en bok eller almenacka och skriv upp alla kom i håg och måsten, därefter kan du pricka av dem eftersom..
Du kan göra dem utan att ha huvudet fullt av dem!
Kom i håg att du är värdefull och viktig här och nu.
4U2;
SvaraRaderaTack, du har så rätt ;)
Cindys mamma;
Det är sant. Ingen är perfekt.
Jag har varit där, och vet att vägen är väldigt tuff, lång, krokig och ojämn.
Tack för dom fina orden i sista meningen, dom värmer.
Vet du vad jag lärt mig? Att jag inte behöver låtsas allt är perfekt där på ytan. Att folk förstår även när man säger: nä, det känns skit och är jobbigt men jag vet ingen annan väg att gå. Genom att visa min "svaghet" har jag blivit så otroligt mycke starkare och om någon säger nu "ja men du är ju så stark" så säger jag alltid "nä, jag är bara en helt vanlig liten skit"....
SvaraRaderadet kommer att bli bra, för du och ni kommer att se till att det blir bra och ni gör det ni tror är det mest rätta och det mest riktiga och det kommer bli tufft och svårt och det kanske kommer att gråtas en del. men ni vågade och ni gör det. Jag är enormt imponerad av ditt mod!!