Känn lugnet!

Johodå, jag känner, det kryper liksom i kroppen. Jag är helt allena i hela huset, familjen är kvar i Sundsvall, medan jag följde med mamma hit. Jag har packat upp det vi shoppat på IKEA, bytt gardiner i det nyrenoverade sovrummet, tvättat, vattnat blommor, vattnat gräset, plockat in mogna jordgubbar, byggt ihop mannens klädbetjänt, sorterat in foton i album, fixat månadens ekonomi. Allt detta under kvällen. Jag är inte van att ha all denna tiden för mig själv! Men vad mycket man får gjort, när ingen hänger i byxorna, ingen körsång som ropar "MAMMA", inga konflikter mellan minimänniskorna som ska lösas. Men en sak är säker, jag saknar alla ljud, all rörelse, allt gnäll ♥

Till mamma då, jo, hon fick ju börja med att fylla på med 2 påsar blod, när hon skrevs in idag, inför "plockningen" imorrn :( Blodvärdet hade sjunkit från 98, till 75 på 2 veckor :( Hmmm, kan hon ha fått en blödning i tarmen efter förra "plockningen" för 2 veckor sen???? Det visar sig nog imorrn, när dom går ner igen.
Vi träffade doktorn idag, som ska "plocka" "påvägattblirtumören" och han hoppades att det skulle gå bra att ta ut det sista imorrn, MEN, att om det inte går att ta allt, så blir det en TREDJE gång! VAA!! Hur mycket ska mamma utsättas för??? Sövas 3 ggr. för att bitvis, plocka ut en tumör i tolvfingertarmen via gastroskopi??? Kanske det hade varit bäst ändå, att "öppna" och ta bort allt redan första gången??? Ibland får man huvudbry, man inte ens själv kan få klarspråk i.

Nähäpp, nu blir det att helt allena, glida ner i soffan, och se på TV. Johodå, det händer faktiskt, men inte allt för ofta ♥ Och jag tror faktiskt, att ett kakpaket får göra mig sällskap ;)

Tjillevippen ♥