Adoptera!

Mannen, barnen och jag har ett tag varit överens om att mannen ska adoptera mina barn, så snart dom är myndiga och inte får underhållsstöd från "idioten" längre. Jo, vi har klämt "idioten" på underhåll, så långt det går, till barnen har avslutat sina studier på gymnasienivå. Ego-mamma kanske, men han ska straffas så långt det går. Hans underhålls plikt har lagts på skuldhögen hos försäkringskassan, så han har stoooooor skuld där, men det skiter jag fullständigt i. Han får ligga som han bäddat, och straffet kan aldrig bli nog, för det han har gjort!

Hur som så, är nu adoptions papperen inskickade, och vi har ett stressande brevväxling med tingsrätten, om alla papper som ska vara med. Kan det vara så svårt att informera om alla papper som ska med på en gång??? Intyg hit och dit. Medgivande hit och dit. Förklaring, till "varför" m.m.m.
Ett medgivande från mig, att det är ok att mannen adopterar mina barn, krävs. Då kanske "idioten" också måste skriva ett medgivande, på att han säger ok???? Hur dumt låter inte det??? Barnen som söker, är ju vuxna, och det finns en bakgrund till det hela, som dom skrivit ner till tingsrätten.

Men nu så är alla papper dom bett om klar, så nu är det bara vänta och se om det går igenom. Hoppas ♥

Varför adoptera???? Både barnen och vi, vill ha bort "idioten" helt ur våra liv. Och det kommer en dag, då barnen får barn, mina barnbarn. Och undringar från barnen blir, vem blir morfar/farfar???? Tänk om "idioten" den dagen, söker upp barnens barn, och säger sig vara morfar/farfar???? Då kommer allt att dras upp igen!!! Och det fixar ingen av oss.
Även om man muntligt säger att det är mannen som blir morfar/farfar, så finns det inget som styrker det, förutom känslan, av att vara det.

Hmmm, struligt inlägg det här. Kanske i te ens förstår vad jag menar, eller hur vi tänker???