Det känns tomt, med "bara" 4 barn i huset. Lugnare är det ju, men tomt. Tankarna kommer igen, om dagen då alla barn flugit ur boet, vad ska jag göra då??? Innerst inne vet jag ju, att man anpassar sitt liv till dagarna man lever, så nog kommer jag ha att göra då också. Men det känns ändå tomt. Jag erkänner, att jag har nog lite ångest, över att barn, till slut, blir stora, och självgående.
Men en härlig känsla, och behov som uppfylls, är att alltid säga, och få höra "jag älskar dig" i telefonen, när jag pratat med de 2 äldsta. Att alltid få en kram och "älskar dig" efter att dom varit hemma på besök. Besök??? Just, dom bor inte hemma numer, och det känns konstigt.
Och navelsträngen kommer nog aldrig att lossna riktigt helt, pga "ryggsäcken". Vi har ett speciellt band, barnen och jag. Klart att alla barn och föräldrar, har ett speciellt band, men det här bandet är speciellt, speciellt ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
En kommentar till mig?? Man tackar och niger ;)) ♫♫ ♥ Kramen