Det här med livet och framtiden!

Det...................är svårt ibland.
När man kommer till en tanke, vill jag ha det så här? Fungerar det i längden? Vad är priset?
Det är detta som jag grubblat på hela hösten/vintern. Detta som tagit mig från bloggen. Har inte velat dela mina tankar om just detta, som tagit all min tid.

När man kommer till ett beslut, som är väl genomtänkt, så känns det bra. Så får det bli!
Jag varken orkar, eller vill rodda hela båten själv. Att alltid vara den som tänker, och ser framåt, planerar allt. Att alltid vara den som har den totala kontrollen. Nu är jag ju ett kontrollfreak, men skulle gärna slappna av ibland, och lita på att det jag inte gör, gör nån annan, men så fungerar det inte, tyvärr. Och det, tar så otroligt mycket onödig energi, som jag skulle kunna lägga på annat istället.
Förstå känslan av att man tror man har kontakt, men i själva verket pratar jag till en vägg. Ingenting går fram. Ingenting tas emot. DET, kan göra att man känner sig helt ovärd, överkörd, att man inte finns, att det inte finns ett värde på just mina tankar, och vad jag tycker.

Jo, så är det, vi ska gå varsin väg. Skiljas. Separera. Jag tror det blir bäst så. Barnen slipper allt gnabb, tjat, gnat, och kan få lugna dagar istället, med en mamma som orkar.

Om med detta beslut, som är mitt, väljer jag att leva resten av livet som singel!!!!!! Jag kommer, efter allt vi gått igenom med "ryggsäcken" aldrig att kunna lita på någon!!!!

Vi är inte ovänner eller så. Vi är överens om det mesta. Vi kan prata som vuxna, om separationen, och barnens bästa.

Det är inget som skyndas på, för det tar ju ett tag att sälja huset, och fixa nya boenden, men papper är påskrivet om äktenskapsskillnad, och sen tar vi det som de kommer.

Tjingeling!

Jag följer mitt ♥