Märkligt!

Att det som var så svårt att ta till sig då, nu kommer av sig själv! Nu, när det är försent liksom. Nu när det är dött. Nu, när det redan nött sönder, det som var.

Ja, jag är lite av en perfektionist, och behöver att allt görs ordentligt, eller inte alls. Som t.ex  Att lägga saker på sin plats, när man städar, istället för att bara flytta runt sakerna, eller kliva över dom och tro att dom flyttar sig själva. Bara att kolla resultatet, av nåt man gör, inte bara göra. Blev det rent?? Eller, blev detta som det var tänkt. Eller att se, själv, med egna ögon, vad som behöver göras! Att se framåt, planera, inte bara lita på "att det löser/fixar frun"! Att inte alltid ta den enklaste lösningen(som sällan är den bästa) till allt. Att inte ge upp en sak att fixa, för att det inte löser sig med det första försöket!! m.m.m.m.m.
Att vara uppmärksam, på annat, än bara sig själv, är ju bra att vara.

Varför var det så svårt då, och inte nu???? Allt jag tjatat om i flera år, kommer helt plötsligt av sig själv!
Det är väl bra, att man lär sig av sina misstag, men det ska inte kosta för mycket.

Men, det ändrar ingenting, det som är dödat, är dött! Även om han tror på nåt, jag inte tror på!

Och näe! Jag är inte heller perfekt! Men man väljer/känner själv, vad man vill acceptera!