Jag är ju bjuden på fest! Nästa helg! En arbetskollega fyller 30 år. Det hade jag sorterat bort i min fullpackade lilla hjärna. Inbjudan fick jag för 2 månader sen, och tackade Ja, på en gång, då jag såg att jag var ledig.
Men, nu känner jag lite ångest. Jag törs banne mig inte gå dit. Jag är så himla blyg när det blir mycket folk, för det snackas om ett 100-tal gäster. Och ingen på jobbet som jag känner att jag riktigt kan dra mig till, och känna lite trygghet.
Känslan jag känner just nu är som att gå på en krog alldeles själv, utan sällskap :(
Hade jag haft ett bättre självförtroende så hade det fungerat att gå, men tyvärr har jag uselt självförtroende :( Rädd att göra fel, och säga fel.
Jag är ju inte den som direkt vill synas heller.
Jag vill, men fegisen tar över :((
Men, nu känner jag lite ångest. Jag törs banne mig inte gå dit. Jag är så himla blyg när det blir mycket folk, för det snackas om ett 100-tal gäster. Och ingen på jobbet som jag känner att jag riktigt kan dra mig till, och känna lite trygghet.
Känslan jag känner just nu är som att gå på en krog alldeles själv, utan sällskap :(
Hade jag haft ett bättre självförtroende så hade det fungerat att gå, men tyvärr har jag uselt självförtroende :( Rädd att göra fel, och säga fel.
Jag är ju inte den som direkt vill synas heller.
Jag vill, men fegisen tar över :((
Ojoj, jag vet precis vad du pratar om!!
SvaraRaderaSå där känner jag inför alla sociala tillställningar :(
Men nu har jag börjat tänka, att jag måste ju föregå med gott vuxet föräldra exempel.
Det gör det inte lättare när jag ska iväg, men när jag väl är där så försöker jag verkligen att peppa mig själv att ha trevligt.
Tänk så här; jäkla sinne som ska ställa till det så här!, nä nu hällt ska jag minsann ändra på det här ;)
Hoppas att det löser sig till det bästa för dig!
Kram kram!
Jag förstår hur du känner dej... MEN jag tror att det är just dessa fester, tillställningar efter jobbet som gör att man får den där härliga "VI" känslan på arbetet. Ge det en chans & blir det inget bra kan man skylla på huvudvärk eller sjuka barn...
SvaraRaderaMan måste våga ibland för det kan ge så mycket tillbaka :-)
LYCKA TILL!!!
Kram♥
Jag instämmer med ovan talare. Jag brukar göra så här. Samtidigt som jag tänker för mig själv att jag inte vågar eller vill så börjar jag förbereda mig så kroppen gör det fast hjärnan tänker att den inte skall göra det om du förstår vad jag menar. När man väl är där blir det antingen bra eller dåligt. Är det dåligt kan jag gå hem men då har jag åtminstone försökt vilket brukar kännas bättre efteråt. Ha det fint!! Kram!
SvaraRadera