I våras blev hon då kallad till bedömningsenheten, och samtalade med dom i 2 omgångar. Och förra veckan fick hon deras svar, om hon är i behov av en utredning, eller inte. Och det är hon ju. Hennes känsla hade inte fel, om att nåt inte är rätt. Att hon inte riktigt är som alla andra, för det är så hon känner.
Eftersom det är kö, som alla vet, så är planen att börja utredningen våren 2013.
Jag tycker det är starkt av henne, att faktiskt ha tagit detta steg, att se sig själv, och erkänna att hon inte känner sig som alla andra. Och mina undringar blir ju t.ex är det "ryggsäcken" som skapat detta??? eller är det medfött??
Under alla dessa år, jag har kämpat tillsammans med henne, efter händelsen i "ryggsäcken", så har ju även jag känt av, att det är nåt mer, men inte kunnat, eller kanske orkat just då, att se det hela. Det gick ju väldigt mycket energi dessa år, på att resa upp henne, och familjen igen, det var det som var första prio. Allt annat fick vänta.
Jag hoppas att utredningen visar att hon inte har ADD. Men OM, det visar sig att hon har den, så hoppas jag att hon får all den hjälp hon behöver. Rätt hjälp, för just henne, och hennes behov.
Detta är anledningen till att jag låste bloggen några dagar, för att rannsaka mig själv. Rotade runt i mina tankar och funderingar. Har jag gjort fel, när jag inte tog tag i det hela, när jag kände att det var nåt mer???? Men jag knippade ihop det med ryggan då. Jag anklagar mig själv lite, och det ger mig ångest. Jag är ju mamma, och ska reagera! Men, samtidigt, så är jag ju "bara" människa, och faktiskt kämpade som attans med hennes välmående.
Tjingeling! Hoppas ni har sol idag, för den är inte här i alla fall ♥
Välkommen åter, jag har saknat Dig. Funderade på hur jag skulle få kontakt ifall Du inte återvände till bloggen.
SvaraRaderaMin tro är att ADD inte behöver vara medfött, kanske en svaghet som gör att man drabbas pga saker som händer under uppväxten.
Anledningen till min tro är en bekants pojke som var "normal" till dess en massa tråkigheter hände, bl a var mamman mycket borta pga sjukhusvistelse och påjken blev uppmanad att vara tyst, lugn osv.
I 5års åldern fick han diagnosen ADD.
Ja det är ju mer runt om oxå, men svårt att förklara.
Hur som helst, skönt Din dotter får hjälp även om det tar tid.
*kram* Åsa
Anklaga inte dig själv, kära du!
SvaraRaderaDu har gjort ALLT som stått i din makt för att barnen ska må bra.
Hur skulle du kunnat veta (om nu så är fallet) med tanke på vad hon blivit utsatt för är det INGET konstigt i att hon mått dåligt eller känt sig annorlunda.
Jag hoppas hon får den hjälp hon behöver och rätt stöd för att kunna känna att hon passar in i vardagen!
Hälsa henne att hon är unik och bra på alla vis <3
Anklaga inte dig själv, fina du! Du reagerade och AGERADE så fort du visste hur det stod till, vad mer kunde du göra? Jättebra att ni tar tag i att kolla upp huruvida hon har diagnos eller inte :-) Hang in there, du är på rätt spår! Kramar
SvaraRaderaStarkt av din dotter att ta steget till att be om hjälp! Att känna på sig att man kankse inte är som de andra.
SvaraRaderaOch det måste vara lite av en lättnad, även om det är svårt också att gå igenom en utredning. KRAM
Kram till dig! Stark dotter DU har fostrat. /Stina
SvaraRaderaTittar in å hoppas allt är okey.
SvaraRaderaEn skön fredag å en härlig helg önskar jag Dig & Din familj (Du jobbar kanske?)
*kram* Åsa
Man gör så gott man kan vet du väl.. man är ju inte mer än männsika fast man är mamma.. Du har kämpat & gett mer än någon av oss kan förstå.. Jag tycker inte du ska anklaga dig själv alls....
SvaraRaderaMen bra att ni nu när ni fått dessa misstankar tar tag i allt :-)
Hoppas din dotter får den hjälp som hon kan behöva :-)
*stor kram* ♥